Orango | Vi vill ha hela människor

Vi vill ha hela människor

Vi Vill Ha Hela Manniskor 3

Jag sitter och läser en rapport från Skandia som säger att den samhällsekonomiska kalkylen för sjukskrivningar i Sverige är hisnande 62 miljarder under 2017. En stor del av detta är relaterat till psykisk ohälsa, som ökar dramatiskt.

En del av den psykiska ohälsan är relaterad till stress och det är inte svårt att känna stress i dagens samhälle och arbetsliv. Vi överöses med information i diverse medier, sociala och andra. Information som många gånger, i bästa fall, är lite vinklad och i många fall ”fake news”. När postar du till exempel något på Instagram eller Facebook? Är det när du har det som sämst eller som bäst?

Det är lätt att känna viss stress över att man inte kan eller har råd att göra alla de många saker som ”alla” i ens omgivning gör. Och detta är bara en form av stress, det finns många andra saker som kan göra oss stressade.

I arbetslivet lever vi ständigt med, om inte stress, så i alla fall press. Pressen att prestera, att leverera bra kvalitet, att vara klar i tid och att hålla flera saker i luften samtidigt. Om man som arbetsgivare verkligen vill ha ”hela människor”, så finns det lite att fundera på. Jag har inte någon utbildning i detta område, så mina tankar nedan bygger helt på kunskap från andra och egna erfarenheter genom ett långt yrkesliv.

Stress är inte gott eller ont – det är

Det låter kanske lite märkligt, men rent fundamentalt så beror det på hur vi agerar om stressen ska hjälpa eller stjälpa oss. Jag ser stress som skillnaden mellan mina resurser (tid, pengar, kompetens etc) och det jag vill uppnå eller det som krävs. Detta gap är något som vi behöver överbrygga, för lever vi för länge i en obalans mellan resurser och efterfrågan så finns det stor risk att det påverkar oss negativt.

Stress är heller inte fel eller fult

Om vi är överens om definitionen av stress som skillnaden mellan mina resurser och efterfrågan, så följer naturligt att det aldrig kan vara fel eller fult att känna stress. För att ha en chans att kunna föra ett bra samtal om den upplevda stressen i jobbet så måste vi först se till att helt ta avstånd från en sådan beskrivning. Många arbetsgivare säger att de gör det, men hur är det egentligen i verkligheten?

Stress kan vara bra för oss – om vi förstår hur vi ska hantera den

Har du, som jag, någon gång låtit bli att ta tag i en ”utmaning” för att du inte riktigt vet hur den ska lösas? Jag tror att det är ganska vanligt. Problemet är att oftast försvinner inte utmaningen av sig själv och så länge jag inte tar tag i den så gör den mig medvetet och/eller omedvetet mer stressad. Först när jag erkänner för mig själv att jag har en utmaning och börjar analysera vad som krävs för att lösa den, så finns det en möjlighet för stressen att lägga sig. Detta under förutsättning att jag ser en möjlighet att finna en lösning. På detta tema så har jag upplevt att jag ofta blir mera fokuserad och skärpt om jag till exempel har en tidspress och då är det stressen som faktiskt hjälper mig att skapa den nödvändiga fokusen.

Vi behöver bli bättre själva på att analysera

För mig har en viktig upptäckt varit att om jag inte mår riktigt bra och känner mig stressad så måste jag först och främst bena ut varför det är så, innan jag kan göra något åt det. Det låter enkelt, men ändå låter vi ibland bli att agera eftersom det är för smärtsamt. Att våga vara ärlig mot sig själv och definiera roten till det onda är, så som jag ser det, nyckeln till framgång. Det finns tekniker att tillgå för att uppnå detta, men de flesta av oss känner inte till dem.

Vi vill ha hela människor. Och vi vill skapa rätt förutsättningar.

Som arbetsgivare har vi ett stort ansvar att skapa rätt förutsättningar för alla medarbetare att göra ett långsiktigt hållbart och bra arbete hos våra kunder. I begreppet ”rätt förutsättningar” ligger väldigt mycket i form av kunskap, arbetsredskap, tid, förväntningar, mål, feedback och coachning. Och rent grundläggande är givetvis att det överhuvudtaget är möjligt att utföra sitt jobb utan att behöva arbeta övertid.

I Orango ägnar vi mycket tid och kraft på att bygga ett ledarskap som ser till att skapa just rätt förutsättningar. Ändå räcker det ibland inte till och det finns få saker som får mig att må så dåligt som när någon av medarbetarna blir vidbränd eller utbränd. Det får inte hända. Samtidigt så är situationen svår eftersom vi som arbetsgivare ofta inte har tillgång till hela bilden.

Den stress som utlöser problemen kan komma från områden som ligger utanför vår kontroll och om medarbetaren själv inte har rätt verktyg för att analysera sin stress blir det en besvärlig situation. Givetvis kan man alltid som arbetsgivare förändra medarbetarens arbetssituation på egen hand och på så sätt kanske undvika ett större problem för medarbetaren. Men, om man inte löser grundproblemet kan stressen ändå kvarstå och skapa problem också i en lugnare miljö.

Stress och tillit

I min värld finns det också ett samband mellan kulturen på en arbetsplats och den stress man som medarbetare känner. Om klimatet är dömande och ledarskapet speglar det är det inte sannolikt att man har den tillit som behövs för att kunna diskutera hur man mår som människa och vad som behövs för att stänga gapet mellan resurs och efterfrågan.

Att, som medarbetare, våga öppna upp sig kring brister i t ex kompetens kräver en stor tillit mellan ledaren och medarbetaren, och att vilja öppna upp sig kring stress på grund av t ex problem i familjen eller med pengar är ännu svårare.

Att skapa en kultur där man tar hand om medarbetarna på ett sätt som gör att de får ett inre engagemang för företaget måste vara alla företagsledningars högsta prioritet. Inte bara för att skapa den tillit som behövs för att man ska kunna diskutera svåra frågor, utan också för att det skapar nöjdare kunder.

Finns det en väg fram?

Jag tror det och jag tror att den bygger på tre delar:

  1. Som arbetsgivare måste du fortsätta att bli bättre och bättre på att skapa rätt förutsättningar som innehåller alla de delar som jag beskrivit ovan. Vi får aldrig vika från detta och vi får aldrig minska våra ambitioner.
  2. Vi måste ge medarbetarna möjlighet att återhämta sig. Vi har en stor press på oss att nå våra mål och visioner och utan en lönsam verksamhet kommer vi aldrig dit, men om detta bygger på att vi inte på olika sätt, helt beroende på situation och person, skapar oaser för medarbetarna, då måste vi tänka om.
  3. Vi måste förse medarbetarna med kunskap kring hur de själva blir bättre på att förstå och analysera stress. Eftersom stressen kan komma från många olika källor så ser jag ingen annan väg än att jag själv, som medarbetare, måste kunna navigera i detta för att inte hamna i en situation då utbrändheten kommer som en blixt från en klar himmel – för både mig och min arbetsgivare.

/Ronny