Supply Chain Del 4: Partiformning

Hej och välkomna till det fjärde inlägget i bloggserien om Supply Chain Management. Efter att i förra inlägget tittat närmare på prognoser har turen nu kommit till partiformning.

Partiformning kallar vi den metod som används för att bestämma hur mycket som ska köpas hem vid ett givet inköpstillfälle. Vari ligger då svårigheten, varför behövs en partiformningsmetod? Vi har ju våra prognoser (de vi tog fram i förra inlägget) är det inte bara att använda dem?

Svaret på den frågan är, förstås, både ja och nej. Prognosen för hur mycket vi ska sälja är givetvis det som ligger till grund för våra inköp, men den ger mig inget direkt svar på om jag ska köpa hem för att täcka en månads behov, två eller kanske till och med hela årets. Det gör däremot partiformningen.

Supply Chain Delivery

Minimera kostnaden för inköp

För att avgöra hur mycket som ska köpas tittar partiformningsmetoderna på de olika särkostnader som är förknippade med en inköpsorder. I huvudsak handlar det om två typer – ordersärkostnader och lagerhållningssärkostnader. Med ordersärkostnad menas de kostnader som uppstår då vi arbetar med en inköpsorder, exempelvis all den arbetstid inköparen behöver för att hantera ordern från att den skickas iväg till det att ordern inlevererats. Lagerhållningssärkostnaderna uppstår då artiklar lagerhålls och därmed binder kapital. Kapital som hade kunnat användas på annat sätt och därmed genererat avkastning.

Med hjälp av partiformning hittar man den optimala balansen mellan dessa två särkostnaderna och därmed den inköpskvantitet som ger den lägsta möjliga totalkostnaden.

Partiformningsmetoder

Det finns flera olika metoder och vilken man använder sig av beror på de förutsättningar som gäller för respektive artikel.

Ekonomisk orderkvantitet (EOK)

Den kanske vanligast förekommande partiformningsmetoden är den som kallas för Ekonomisk orderkvantitet (EOK), ibland ser man också namnet Wilsonformeln.

Metoden bygger på den logik som vi precis gått igenom och identifierar den orderkvantitet (Q*) som ger den lägsta totalkostnaden (C*), se bilden nedan.

Q* = Optimal inköpskvantitet. C* = Den lägsta totalkostnaden

Med enkla medel kan man även se till att EOK tar hänsyn till faktorer såsom volymrabatter och begränsningar i leveranskapacitet. Givetvis även sådant som minsta orderkvantitet och olika förpackningsstorlekar.

Trots att metoden fått stor spridning så är den inte en universallösning. Precis som alla andra matematiska modeller så bygger även EOK på ett antal antaganden – och ett sådant är att efterfrågan är jämn. Detta innebär att om man har en säsongs- eller sällanköpsvara så är det långt ifrån säkert att metoden kommer att ge dig bra förslag.

Dynamiska partiformningsmetoder

Lyckligtvis finns det metoder som klarar av att hantera mer varierad efterfrågan och dessa brukar gå under samlingsnamnet dynamiska partiformningsmetoder. Det dynamiska i dem är att den optimala inköpskvantiteten hela tiden förändras i takt med variationen i efterfrågan. Dock bygger de på samma grundlogik som EOK där de olika särkostnaderna vägs emot varandra för att hitta den lägsta möjliga totalkostnaden.

Fördelar med att använda sig av partiformningsmetoder

Väljer man att arbeta med partiformning såsom vi har beskrivit det här finns många fördelar att vinna, särskilt om man låter sitt system sköta själva beräkningsarbetet.

  • Optimala inköpsförslag, minimera kostnaderna för att köpa in och hålla lager.
  • Ett enhetligt sätt att ta fram inköpsförslag.
  • Effektivare arbete och möjlighet att hantera tusentals artiklar.
  • Minskat beroende av kunskap som sitter ”i huvudet”.

Med hjälp av partiformningsmetoder får vi alltså svaret på frågan hur mycket ska jag köpa? En viktig fråga, kanske den viktigaste, kvarstår dock – när ska jag köpa? Svaret på den kommer i nästa inlägg.

På återhörande!

Pontus Stefansson

Lösningar med Bison