Digitaliseringen kräver en uppgradering till ”Jag 2.0”

Bild Digitalisering Jag2 0

För en tid sedan skrev jag en artikel med rubriken ”Vad har digitaliseringen med företagets kultur att göra?”, där jag lyfter fram vikten av att inte se digitaliseringsprojekten enbart som teknikprojekt eftersom de kräver att du har en kultur som stödjer förändringarna.

En annan sida av digitaliseringen är att den kommer att påverka oss medarbetare mer än vi tror. Skillnaden jämfört med tidigare större förändringar i historien, såsom t ex industrialiseringen, är att vi nu kommer att bygga bort tjänster som vi fortfarande utbildar folk inom på Universitet och Högskolor – det handlar alltså inte enbart om att ta bort monotona arbetsuppgifter och effektivisera enklare processer.

När vi nu börjar se och förstå detta, hur ska jag som medarbetare agera för att säkra att jag är ”anställningsbar” också i morgon?

Digitaliseringen påverkar alla företag – och medarbetare

Många som beskriver digitaliseringen använder exempel som Uber, Airbnb och Spotify. Stora förändringar som skakar om olika branscher i grunden. Spännande, men ganska långt från vardagen för de flesta av oss. Det som absolut kommer att påverka oss mer är de relativt sett små förändringarna.

Man kan lätt förledas att tro att digitaliseringen enbart är bra för oss som arbetar i IT-branschen eftersom ”vi” driver ju många av förändringarna genom ny teknik som skapar nya möjligheter att lösa gamla problem. Absolut är detta positivt för branschen, men hur är det egentligen för enskilda företag och individer

Här idag – borta i morgon

Det finns idag tydliga tecken på att tjänster, som för några år sedan ansågs vara högt kvalificerade och därmed högt betalda, är på väg att i princip helt försvinna och ersättas av automatiserade lösningar. Jag pratar inte om att robotar tar över uppgifterna, för där är vi inte ännu, utan helt enkelt om utvecklade automatiseringar, algoritmer och maskiner som lär sig lösa avancerade uppgifter. 

Ofta delar vi in medarbetarna i en organisation i olika nivåer beroende på kompetens och erfarenhet. Om vi skulle dela in en organisation i tre nivåer där nivå 1 är de minst erfarna och nivå 3 är de mest erfarna och avancerade så är det som sker idag väldigt tydligt, nämligen att vi håller på att programmera bort medarbetarna som ligger i nivå 2. Och det går fort. I denna grupp har vi många aktade medarbetare som ofta jobbat ganska länge i branschen men som inte har ”det lilla extra”, utan blivit duktiga hantverkare. Deras värld kommer att skakas om i grunden om de inte förstår denna utveckling och agerar.

Andra exempel är hela yrkeskategorier inom vår bransch som arbetat med teknik och hårdvara som nu, sakta med väldigt säkert, ersätts med mjukvara som inte bara gör medarbetarnas kunskap obsolet, utan som också innebär en klart förbättrad ekonomi för slutkunden.

Är det enbart företagets ansvar?

Om vi nu ser denna strukturförändring, vems ansvar är det då att bemöta den? När det gäller företagen som sådana så kan detta till och med handla om att överleva eller inte, så där är det ganska självklart att styrelse och ledning bär ansvaret för att hantera de övergripande förändringarna. Men, vad betyder det för medarbetarna? 

För mig är det självklart att företaget bär ett ansvar för att skapa förutsättningar för medarbetarna att kunna vidareutveckla sig. Med den press som finns i marknaden handlar det idag oftast om ”on the job training” – dvs du lär dig i de projekt och uppdrag i vilka du är delaktig. Men om steget är mycket stort så kan det vara både svårt och dyrt och ibland går den kalkylen långt ifrån ihop. Vi måste helt enkelt göra en insats från båda sidor för att det ska bli riktigt bra. Om jag är medarbetare, hur ska jag då tänka?

Alltför många tar inte något eget ansvar för sin egen utveckling och anställningsbarhet, utan tycker att det enbart är företagets uppgift. 

Vi måste ta ett ansvar för vår egen utveckling

Eftersom jag själv för länge sedan passerat 50 år så har jag funderat, och varit upprörd, över den åldersdiskriminering som jag kan uppleva i arbetsmarknaden. I dag är det till och med så att du kan anses för gammal när du inte är äldre än 40–45 år. För mig är detta mycket märkligt när vi vet att det ofta är i den åldern du har hamnat i balans mellan kompetens och erfarenhet och verkligen lärt dig hur du ska omvandla kunskap till kompetens. Dessutom vet vi att vi inom kort kommer att behöva arbeta betydligt längre än förr – sannolikt till vi fyller 70 år – om pensionssystemen inte ska haverera.

Så varför tänker vi då så – varför är vi ”over the hill” så tidigt? Tyvärr så tror jag att det till viss del är vårt eget fel. Alltför många tar inte något eget ansvar för sin egen utveckling och anställningsbarhet, utan tycker att det enbart är företagets uppgift. Oavsett om vi tycker så eller ej så räcker oftast inte de insatser som företaget gör för att jag ska bibehålla min anställningsbarhet, speciellt inte när det som nu kommer så pass stora förändringar som det gör i digitaliseringens fotspår. 

Utveckla dig själv och öka ditt värde

Jag har jobbat som ledare i många år och visst har jag fått en bra grundutbildning via företaget, dels via konkreta utbildningar, dels via lärdomar i vardagen och från andra duktiga ledare. Men, jag har också känt att det inte har räckt till för att jag ska kunna hålla mig uppdaterad och ”anställningsbar”. Jag är helt säker på att om jag inte läst mängder av managementlitteratur och artiklar, följt med i teknikens utveckling, sett otaliga videos på Youtube och diskuterat ledarskaps- och teknikfrågor med andra likasinnade så hade jag inte varit där jag är idag. En liten del av detta har jag kunnat göra på min arbetstid, men största delen har jag insupit på kvällar, helger och på semesterresan. 

Så, säger jag att vi behöver lägga fritid på att vidareutveckla oss? Ja, det är faktiskt det jag säger. Men, inte enbart för företagets skull utan framförallt för din egen skull. Din ”vinst” i detta kanske inte ännu är uppenbar, men i mina ögon är det oerhört mycket fördelar som du skapar för dig själv;

  • Lärandet i sig håller dig alert och i framkant
  • Du ökar dina möjligheter att få stimulerande och kul uppdrag
  • Du ökar dina möjligheter att öka din lön eller skaffa andra förmåner
  • Du skapar en trygghet i vetskapen om att du är anställningsbar

När nu detta är sagt så måste vi, var och en, fundera på hur vår enskilda balans mellan arbete och fritid ser ut. För mig har problemet varit att jag kanske brinner för mycket för mina uppdrag och lärandet att jag ibland får tänka till lite extra för att tagga ner. Under förutsättning att du har ett jobb som du trivs med så får du se den tid du lägger ner som en investering i dig själv. Hur stor denna ska vara får du givetvis själv fundera på.